Gösta Knutsson – en sagofarbror och så mycket mer
Text: Ingmarie Öberg och A. Taxén
Publicerad första gången: 2019-10-11
Något redigerad 2021, efter förfrågan från en av våra läsare har vi i mellanrubrikerna har vi lagt till Göstas efternamn – Knutsson.
Gösta Knutssons älskade “kattaktärer” i böckerna om Pelle Svanslös fyller 80 år i bokform lagom till julen 2019, men vem var mannen bakom böckerna?
Gösta Knutsson föddes den 12 oktober 1908 i Stockholm som Gösta Lars August Johansson, son till Knut Johansson och Julie Augusta Askerberg. Han växte upp i ett välbärgat, musikaliskt bildat hem med två systrar vid sin sida.
Hans ena syster lärde honom att läsa redan som fyraåring då hon tyckte det var skamligt att ha en bror som var analfabet. Så föddes hans livslånga kärlek till det skrivna ordet. Som barn läste han mycket, bland annat Alice i Underlandet och alla böckerna i barnbiblioteket Saga, en svensk utgivning av barn- och ungdomslitteratur mellan 1899 och 1954. Han fastnade tidigt för skrivandet och redan innan han började skolan gjorde han tidningar till familjen och släkten.
Gösta Knutsson i Uppsala
Gösta Knutssons högre studier tog honom från Stockholm till Uppsala och Uppsala Universitet med ambitionen att bli lärare eller bibliotekarie.
1931 tog han, 23 år gammal, sin filosofie magisterexamen i latin och klassisk fornkunskap vid universitetet. Sedan tidigare hade han en filosofie kandidatexamen i nordiska språk, religionshistoria och grekiska. Det var först efter filosofie kandidatexamen som han tog efternamnet Knutsson; namnet tog han efter sin far, som hette Knut i förnamn, i enlighet med gammal namntradition.
Parallellt med studierna engagerade han sig mycket i studentlivet. Under sin studietid var Gösta Knutsson förste kurator på Stockholms nation och blev därefter studentkårens ordförande under två år med start 1936.
Det var genom ordförandeposten som Gösta kom i kontakt med radion. Radiotjänst, som 1957 bytte namn till Sveriges Radio, behövde en uppsalarapportör och ansåg att kårordföranden borde vara nog insatt. Uppdraget var bland annat att sända nyheter från professorsinstallationer och valborgsfirande i Uppsala från en mindre studio i universitetshuset.
Han var sångare i kören Orphei Drängar, där han även var sekreterare. Han blev senare en upps-katt-ad ordförande för Uppsalas andra stora kör – Allmänna sången. En kör som under hans tid som ordförande öppnades även för kvinnor.
Knutson blev även antagen som violinist i Akademiska kapellet, som vid den tiden leddes av Hugo Alfvén.
Han var en föreningsman in i själen. Förutom insatserna i Allmänna Sången, OD och Akademiska kapellet ägnade han sig åt den sjungande och dansande föreningen Philochoros. Han var engagerad i Karlfeldtsamfundet, Juvenalorden och hemliga herrklubben SHT. Under sina senaste år intresserade han sig för Rotary, där han blev distriktsguvernör.
Knutssons varma känsla för djur kom honom att engagera sig i kampen för djurskydd. Han var ordförande i Hundfrämjandet och redaktör för tidskriften Hundjournalen, som han grundat 1965.
Vad var det som gjorde att en man började skriva barnböcker?
Gösta Knutsson själv ville göra ett barnprogram och när han accepterade förfrågan från Radiotjänst 1936 så var det mot att han i gengäld fick göra ett program för barn. I februari 1937 sändes det första programmet: Katten Svanslös på äventyr där han läste upp sina egna berättelser, berättelser som han dittills endast berättat för sina systerdöttrar. Succén var omedelbar.
Först lagom till julen 1939 kom den första boken om Pelle ut; Pelle Svanslös på äventyr.
Akademiska världen i Uppsala kom att undra hur en person som spikrakt tagit sina examina började skriva böcker om katter, taxar, hästar med mera. Hur kunde han, till synes utan alltför stor ansträngning, finna ett språk och en stil som genast anammades av barn?
Pelles motsvarighet i verkligheten fanns i Småland där Gösta Knutsson tillbringat sin ungdoms somrar. Som 14-åring fick han där en sommarkatt, vars svans en råtta hade bitit av… När sommaren var över lämnades katten åt sitt öde på landet, något som Gösta Knutsson ångrade hela livet. Kanske var böckerna om Pelle Svanslös ett försök att sona för detta och att hedra den högt älskade katten.
Bakom de andra katterna i böckerna döljer sig verkliga personer sådana som Gösta Knutsson kände väl. Han tänkte att medan barnen fick historierna om Pelle upplästa för sig så kunde den vuxne roa sig med att lista ut vilka människor som dolde sig bakom katterna var. Totalt skrev Knutsson 14 böcker om Pelle.
Gösta Knutsson skrev även en rad andra böcker, bland annat böckerna om Nalle Lufs och Kurre Smack. Han gav också ut flera böcker med frågor och knep och knåp av olika slag. Själv tyckte Gösta bäst om Pigge Lunk som gavs ut 1958.
På bilden: Boken Pelle Svanslös på nya äventyr.
Foto: Thomas Adolfsson / Nordiska Museet
På bilden: Gösta Knutsson med några barn, Uppsala 1962.
Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet
Gösta Knutssons spår i radion
När Gösta efter två år klev ned från posten som ordförande i studentkåren hade han redan fastnat så för arbetet vid radion och tagit plats i lyssnarnas hjärtan att han var ovillig att ta avsked. Efter korrespondens fick han behålla sitt uppdrag vid radion och blev där kvar ända fram till 1969.
Under sina år vid radion lanserade Gösta Knutsson bland annat 1938 frågesporten i Sverige. Programmet hette Vem vet vad och presenterades som en lättsam tävling i allmänbildning. Det första programmet var en match mellan lag från Stockholms nation och Göteborgs nation vid Uppsala universitet.
I radion gick han vidare med programidéer som Knepiga klubben, där Uppsala akademiker tog sig an olika trixiga frågor. Med Oförberedda talares klubb, sjösatte han en föregångare till den populära långköraren På minuten. Redan under det första frågesportprogrammet satt Ejnar Haglund i publiken och kom att bli en ständig följeslagare till Knutsson.
Gösta deltog även under flera år under 1960- och 1970-talet i det populära programmet Sommar; totalt blev det 12 stycken sommarprogram.
Gösta Knutssons spår i media
Med skrivandet och studentlivet nära hjärtat var Gösta Knutsson mellan 1940–1942 redaktör för studenttidningen Ergo, en tidning som finns kvar än idag. Gösta Knutsson tog där så stark ställning mot Hitler och kriget att han till slut avskedades från sin post.
Mellan 1953 och 1959 utgavs en serietidning kallad Tuff och Tuss med Knutsson som redaktör till och med 1958. Det var den första svenska serietidningen riktad till mindre barn och den kom till som ett alternativ till de ofta kritiserade serietidningar som då fanns.
Mindre känt är att han medverkade i flera filmer, som statist och i mindre roller, bland annat som student i Hon dansade en sommar, från 1951. Under krigsåren turnerade Ejnar Haglund och Gösta Knutsson runt i landet och gjorde bland annat välgörenhetsframträdanden till förmån för Finlandshjälpen.
Gösta Knutsson – bortom de egna karaktärerna
Gösta Knutssons arbetade även som översättare. Först av Lewis Carrolls böcker om Alice som i Knutssons översättning gavs ut 1945 med titeln Alice i Sagolandet och Bakom spegeln. Böcker som tillhört hans barndoms favoriter.
Därefter och fram till 1972 översatte han långt över tvåhundra barnböcker, varav de flesta ingick i Folket i Bilds serie Gyllene böcker. Från 1957 gjorde han ofta sina översättningar tillsammans med hustrun Erna. Hon var dotter till författaren och advokaten Uno Eng och de hade gift sig 1947. Ganska snart blev även hon översättare i sin egen rätt.
I Folket i Bilds serie utkom också en rad av Walt Disneys stjärnböcker i Knutssons översättning med titlar som innehöll namn som Kalle Anka, Peter Pan, Piff och Puff, Pluto, Musse Pigg, Huckleberry Hund, Familjen Flinta, Jan Långben och Farbror Joakim.
På bilden: Gösta Knutsson, redaktör och filosofie magister, Uppsala 1948.
Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet
På bilden: Gösta Knutsson förbereder vårfirandet, Slottsbacken, Uppsala april 1956.
Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet
Gösta Knutsson – en föreningarnas man
Gösta Knutsson var en mångsidig man, förutom att han var en radioman, översättare och barnboksförfattare var sången och musiken viktig för honom.
Han var sångare i kören Orphei Drängar, där han även var sekreterare. Han blev senare en uppskattad ordförande för Uppsalas andra stora kör – Allmänna sången. En kör som under hans tid som ordförande öppnades även för kvinnor.
Knutson blev även antagen som violinist i Akademiska kapellet, som vid den tiden leddes av Hugo Alfvén.
Han var en föreningsman in i själen. Förutom insatserna i Allmänna Sången, OD och Akademiska kapellet ägnade han sig åt den sjungande och dansande föreningen Philochoros. Han var engagerad i Karlfeldtsamfundet, Juvenalorden och hemliga herrklubben SHT. Under sina senaste år intresserade han sig för Rotary, där han blev distriktsguvernör.
Knutssons varma känsla för djur kom honom att engagera sig i kampen för djurskydd. Han var ordförande i Hundfrämjandet och redaktör för tidskriften Hundjournalen, som han grundat 1965.
Gösta Knutssons arv
Knutsson avled den 4 april 1973, 64 år gammal, i Uppsala och är idag en av många kända Uppsalapersonligheter som vilar på Uppsala gamla kyrkogård.
2014 instiftades Pelle Svanslös Våga Vara Snäll-stipendiet som delas ut den 12 oktober varje år, på Gösta Knutssons födelsedag. Stipendiet är på ett prisbasbelopp och delas ut till personer, grupper eller organisationer som på olika sätt har arbetat med att utveckla barns förståelse för allas lika värde.
Arvet i staden där han levde större delen av sitt liv finns överallt; i föreningarna han förvaltade, i de liv han berörde och de många spår av Pelle Svanslös som finns runt omkring i staden. År efter hans bortgång lever hans många verk vidare i nya generationers hjärtan.
