Grekisk mytologi på tapeten
För sjätte sommaren i rad arrangerar Uppsala stadsteater gratis familjeföreställningar i ett cirkustält i Gottsunda. Kulturredaktionen såg årets föreställning Monster och gudar och blev glatt överraskade av den underhållande och kreativa tolkningen av de gamla myterna. Med en lättsam och humoristisk ton fångar berättelsen upp aspekter av familjerelationer och konflikter som är relaterbara för dagens unga.
Grekisk mytologi är hett just nu. The Odyssey visas på biograferna, och på streamingtjänsterna finns serier som Kaos och Percy Jackson och olympierna. Zeus och hans gelikar har även hittat till Uppsala. De figurerar i föreställningen Monster och gudar, som även kommer att sättas upp på Uppsala stadsteater i höst och ingå i Uppsala kommuns basutbud för alla elever i årskurs 1. Huvudmålgruppen är barn från fem år, och för dem blir det kanske en första introduktion till den grekiska mytologin. Men denna lekfulla tolkning av de välkända berättelserna är klart sevärd även för vuxna.
På scenen och bakom scenen
Scenografin och effekterna är ambitiösa och fantasifulla: skådespelarna dyker ibland upp ur en bred spricka som går tvärs igenom scenen, eller ur luckor i scengolvet. Det är rökeffekter, det är ljudeffekter och det är gott om finurliga detaljer, som en blomma som växer upp ur marken eller en sladdtelefon som döljs bakom en lucka i väggen (via den kan den unge Perseus få kontakt med Olympen). De fyra skådespelarna spelar 3-5 roller var och de många klädbytena och kreativa utstyrslarna bidrar till charmen.
Efter föreställningen får vi en pratstund med Willma Idris, en av de fyra skådespelarna, medan hon pustar ut inför nästa föreställning. Hennes Athena-klädsel är helt i silver, från den höga kronan på huvudet ner till de silverfärgade platåkängorna. Willma berättar att den största utmaningen för henne var att spela Perseus mamma. En scen där Perseus, mamman och styvpappan ska ha picknick var särskilt svår (själv kallar hon den ”Norén-scenen”). ”Hur ska mamman navigera känslorna gentemot både sin son och sin nya man, som hon är förälskad i?” frågar sig Willma. ”Personligen gillar jag inte mamman. Hur kan man skita i sin son så där?” Bitvis är det kusligt, som scenen med de ansiktslösa graierna vars tal för tankarna till vildvittrorna i Ronja Rövardotter, men när Perseus i triumf knycker deras gemensamma öga skrattar vi. Och så blir det sorgligt när Ikaros dör (det är väl ingen spoiler om berättelsen är över 2 000 år gammal?), men det blir en fin scen, och även där ryms en dos humor. Slutet av pjäsen känns hoppfullt, och det är ungdomarna i berättelsen som vinner – fast kanske inte precis på det sätt de hade tänkt sig.
Många familjer brukar komma till teatertältet varje sommar. Vi frågar Willma Idris vad den yngre publiken har tyckt om den här föreställningen. ”De tycker att det är det bästa de gjort här.”
Har du missat föreställningen? Oroa dig ej det blir nypremiär den 25 september.
Skribent: Camilla Sveréus
Bild: Victor Ström, Emily Jankkila, Willma Idris och Harry Friedländer. Pressfoto av
Leonard Stenberg.
26-08-2026
