Min vän på jobbet Fredrik, jobbar utöver Initcia med musik, han har en fin studio i främre Luthagen, han känner alla i branschen.
Hans teori om 6 degrees of separation gäller menar han, att några få steg, alltså att en person känner en andra , och den en tredje osv och i slutet kan man nå vem som helst.
Hans musikintresse började tidigt med att han spelade trummor på soffkanten till sina föräldrars förtret.
Han lärde sig rytmer snabbt och hans musikvänner hängde inte riktigt med. Han har ett tidigt minne av att han lyssnade på Gyllene tiders Pulsskiva. Med åren kom musiken även bli terapeutiskt. Han kände ett mörker som sången jagade bort. Det har inte varit enkelt som han sa.
Eftersom det inte är så enkelt att skapa sig ett namn inom musiken så utbildade sig Fredrik inom journalistik och lärargebitet.
Han har hela tiden skött musiken vid sidan om. Just nu skriver han även texter till artister.
Jag fick upp ögonen för Fredrik eftersom jag själv är konstnär och skriver egen lyrik. Jag brukar tänka att jag är underground vilket även lockar Fredrik. Indiepop och obskyr musik gör det värt att producera. Han skriver även musikrecensioner för Unt och han kommer speciellt ihåg en gång när redaktören sa att, -Fredrik detta är ingen recension, det är för luddigt, då var han nöjd, det kan ibland vara bra att inte följa praxis, sen publicerades artikeln.
Det får va wonky som han sa.
Jag säger till Fredrik att du skulle kunna slå i Sverige men då replikerar han att istället för att vara känd i tv så hellre känd i branschen då, men visst en hit som spelas i radio gör inget. Jag tror om man ska läsa mellan raderna så menar Fredrik att man inte kan ha som mål att bli känd, varför inte var nöjd med sin situation idag, eller som han spånade om att vägen till framgång är framgången.
Jag har lyssnat på många konstnärer och många gånger så hjälper det bara man har drivkraften, att man vill framåt och inte ger upp. Jag skriver ju själv dikter och noveller och att tro att man ska bli publicerad direkt är väl att ta i, man kan hålla i och hålla på och med lite tur ger det sig.
Vid pennan Andreas Eklund