En resa genom historien om Vinterlovet
Ursprunget till sportlovet går tillbaka till 1940 när Bränslekommissionen i Sverige införde det första kolslovet. Under andra världskriget var kol och koks, de bränslen som användes för att värma skolorna, kraftigt ransonerade. För att spara kostnader beslutade man att stänga skolorna en vecka. För att hålla barnen sysselsatta organiserade Idrotts- och friluftsstyrelsen olika friluftsaktiviteter och vintersporter under lovet. Namnet “sportlov” härstammar från dessa aktiviteter.
Sportlov av hälsoskäl
Mot slutet av 1950-talet lade skolhälsovården till medicinhygieniska skäl som ytterligare motivation för ett skollov under senvintern. Man ansåg att detta skulle minska mängden och spridningen av infektioner under den kalla årstiden. Skolstyrelsen sanktionerade sportlovet, och det blev då ett nationellt skollov.
Mångfald av fritidsaktiviteter
Idag varierar sportlovet i tidpunkt beroende på region, men det inträffar alltid någon gång mellan vecka 7 och vecka 10. Från sina ursprungliga syften har sportlovet utvecklats till en nationell tradition som erbjuder en mångfald av aktiviteter för skolelever runt om i Sverige.
Per Kroon
